Recension: Hammar, Edith; Homo Line; 2020

Homo LineHomo Line är en grafisk roman som är utgiven på den finlandssvenska förlaget Förlaget. Det är bildkonstnären Edith Hammars debutbok. Hammar är utbildad på Kungliga konsthögskolan i Stockholm och är nu bosatt i sin hemstad Helsingfors.

Homo Line är Viking Line, en båt mellan Finland och Sverige. En båt mellan hemma och hemma eller mellan borta och borta. Bokens huvudperson slits mellan två städer och två länder och längtar hem var hon än är. Hon funderar mycket över det finska vemodet och om krigsminnen som är kollektiva och går i arv. Något annat som är en stor del av boken är Tom of Finland och fascinationen över att han och homosex är en del av den finländska historien.

Homo Line marknadsförs som en ny Tom of Finland för 2000-talet och på slutet finns det en berättelse, utan text med nakna kvinnor i en  pool på båten. Texten och bilderna i hela boken återkommer till homosexualitet och huvudpersonen är tämligen androgyn. Dock är huvudpersonen mycket lika Edith Hammar själv, så jag läste henne som en kvinna.

Jag tycker verkligen om den är typen av seriealbum. Det var lite text, men ändå en sammanhängande historia. Jag kunde känna igen mig mycket i hemlängtan. Nu har jag inte pendlat mellan två länder, men jag vet hur det var i början att resa hem till Lidköping efter månader i Göteborg. Den hemlängtan har jag inte längre, inte alls på det sättet. Boken är mer poetiskt än följer en linjär historia, men för mig gick den inte över gränsen till att bara bli märklig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.