Då har det varit Halloween och jag riktigt hör Hanna 22 oja sig över amerikanisering och att det minsann inte fanns när vi var små. Att det kommer från USA kan ingen förneka, men allt som kommer därifrån är faktiskt inte ont. Det var kanske det för 30-talisternas föräldrar när rockmusiken kom, men vi har väl kommit lite längre än dem?
Halloween är här för att stanna och det är barnens förtjänst. Visst tjänar affärerna säkert storkovan på smink, pumpor och maskeradkläder, men det är trots allt barnen som älskar detta som bär upp traditionen. Min sjuåriga son har pratat i veckor om hur mycket han längtar efter Halloween och att få klä ut sig läskigt. Eftersom maskeradkläder nu säljs hyfsat billigt på HM, Kappahl och Lindex fick han den Dracula-cape han ville ha. Skolan har en halloween-dag och den 31:a var det dags att gå runt och skrämma grannar. Dessutom var vi i år bjudna på Halloween-fest så capen skulle komma till användning.
Hugo inför skolans firande. Han är läskig med tänder och vitt smink. Så stolt han var över att hans kompisar tyckte att han var läskig och cool!
Den 31:a letade vi fram Hugos gamla skelett-pyjamas och satte på lillasyster. Samma dag hade en mamma jag känner donerat exakt samma pyjamas i Hugos storlek till Hugo. Sådant sammanträffande missade inte Hugo så han tog också på sig sin när de skulle ut och busa för grannarna. Selma fick busa i trapphuset, men när Hugo gick vidare till de andra husen i föreningen fick hon komma hem igen. Själva fick vi lite egentid, men den gick mest åt till att öppna för andra halloween-firande barn. Tyvärr är ju inte alla lika väluppfostrade som våra barn och min spaning var att ju äldre barn desto mer oförskämda. Vissa rafsade åt sig godis med sådan kraft att det mesta föll ner på golvet. Givetvis var det ingen som plockade upp trots att jag påpekade att de borde göra det.
Mina barn hade inte fattat det där med att man ska busa om man inte får godis. De busade för alla och buset bestod i att de hoppade fram bakom dörren. Nu har jag fått höra att andra fått saker sönderslaget i trädgården och det är såklart inte ok någonstans. Med nya traditioner följer ett föräldraansvar om uppförande. Tandkräm på dörrhandtaget är ok medan ägg på fönsterrutan inte är det. Och man förstör inget!
På Halloweenpartyt igår fick Selma på sig sin Wonder Woman-dräkt. Den var väl inte så billig, men vi klarade inte av att neka henne den. Dessutom är ju användningsområdet för den lite större än spökkläder.
Våra vänner hade gjort så fint! Jag fotade tyvärr inte alla underbara bakverk, men kladdkakan med gravstenarna och benen samt fingerkakorna hörde till favoriterna.
Kalaset avslutades (för oss, för vi var tvungna att åka vidare) med en spökvandring i trädgården. Blåfärgade nudlar med leksaksmöss agerade skattgömma åt första ledtråden. Briljant! Men hemskast var ändå mannen utan ansikte som stenats och som gömde en ledtråd. Hugo sa efteråt att detta var det läskigaste på rundan.
Jag älskar numer Halloween. Hur kan man inte älska det? Det är ljus i en mörk tid, glada barn och spöken. Här hemma kommer vi att gå all in på pyntet nästa år. Det ska inhandlas spindelväv och läskiga ljuslyktor och dödskallar. Dessutom passar högtiden väl in på vår Allahelgona med halvdag på jobbet för de flesta (och heldag för vissa lyxlirare) och besök på mörka kyrkogårdar med ljus.
Nu plockas spökena och Hugos hemmapysslade mumier och Draculor ner i en speciell Halloween-låda som har potential att växa sig lika stor som påsklådan!
