Hallå där: Sherry Jones om abort

Idag läste jag om hjältinnan Wendy Davis som lyckades stoppa en antiabort-lag i Texas genom att filibustra ensam i elva timmar. Det är intressant hur vi ser på abortförespråkare i USA. Det Wendy Davis lyckades stoppa var bland annat ett förbud mot aborter efter vecka 20. Tja, det är mer eller mindre förbjudet i Sverige. Ändå hyllar vi henne förbehållslöst. Jag skulle skrivit en artikel om detta för något år sedan, men lyckades inte få ihop tillräckligt med underlag. Feministen och författaren Sherry Jones, svarade dock på mina frågor. Eftersom frågan är i ropet just nu så publicerar jag intervjun här, översatt av mig själv:

Sherry JonesI USA är det viktigt för feminister att kämpa för alla kvinnors rätt till abort. I Sverige existerar nästan inte den diskussionen. Det beror delvis på att religion inte är så viktigt i vårt samhälle, men det viktigaste är att vår lagstiftning är något av en kompromiss mellan kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och barnets rätt att bli fött. VI har fri abort fram till vecka 18. Det finns möjlighet att få abort fram till vecka 22 med tillstånd från myndigheter. Dessa tillstånd får du om du har stora sociala problem (alkoholism, hemlöshet, etc) eller om barnet har allvarliga skador.

Svenska feminister är nöjda med den här lagstiftningen och det är i praktiken ingen diskussion om att det ska göras mer generös. Samtidigt försvarar vi amerikanska kvinnors rätt till fri abort. Frågan är var vi menar med ”fri”.

Vad anser du om den svenska lagstiftningen?

Jag anser att när och om ett embryo ska aborteras är det ett beslut som kvinnan, och om hon själv anser det, hennes läkare, ska fatta.

Tycker du att aborträtten bör begränsas?

Nej, och jag inser att min åsikt är ganska extrem . Den svenska, liksom vissa amerikanska staters, lagstiftning är en kompromiss. Jag tycker att det är bra att den svenska lagstiftningen öppnar för kvinnor med sociala problem, men jag undrar samtidigt varför. Om det är för fostret skull som lagstiftningen finns så undrar jag om det är mindre värdefullt om mamman är alkoholist. Men det verkar som att lagen finns till av omtanke om kvinnan och då anser jag att det bästa vore om hon helt och hållet fick fatta det beslutet själv.

Här i USA är en populär kompromiss att tillåta abort när kvinnan har blivit våldtagen eller utsatt för incest. Den åsikten, som ser ut att skydda fostrets ”rättigheter”, fungerar i verkligheten som en dom över kvinnans sexualitet och moral.

Vilken är den viktigaste frågan för ”pro choice”-rörelsen i USA just nu?

Debatten i vårt land, tro det eller ej, har skiftat från abort till preventivmedel. Katolska biskopar protesterar mot ”Obamacare” och vårdens rätt att ge försäkrade kvinnor gratis preventivmedel. De anser att katolska kyrkan, som är emot preventivmedel, inte ska behöva erbjuda sina anställda detta. (Preventivmedel är dyrt, jag betalar 85 dollar i månader för min 18-åriga dotter.)

Kvinnor blir allt mer jämställda ekonomiskt, professionellt och personligen i vårt patriarkala samhälle och patriarkatet gör allt för att stoppa oss. Vi är mitt uppe i en tillbakagång som Susan Faludi beskriv så bra i sin fantastiska bok Backlash – kriget mot kvinnorna, men vi blir inte distraherad av allt prat om religiösa rättigheter. Vi vet att den viktiga frågan är kvinnors rättigheter.

Medan det skiftas fokus från abort till preventivmedel vinner de antifeministiska krafterna mark och de tvingar fram lagstiftning som inskränker aborträtten. I Virgnia, till exempel, har de statliga myndigheterna krävt förbättringar av abortklinikerna såsom extremt dyra renoveringar av fasaderna. Syftet är att klinikerna ska tvingas stänga igen.

Därför tror jag att den viktigaste frågan för kvinnor i USA är vaksamhet. De religiösa vill vrida klockan tillbaka och de röstar i val. Vi måste vara säkra på att vi gör det samma.

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
    • Tove on 27 juni, 2013 at 11:19
    • Svara

    Väldigt många graviditeter går till missfall. Det skapar en stor sorg hos den som längtar efter barn, det kan ibland beskrivas som ett regelrätt trauma. Ju senare desto värre, i allmänhet. Men inte alltid. Välkomnar kvinnan inte ett barn så blir det en lättnad istället. Ibland en enorm lättnad. Den spännvidden finns. Trauma mot en enorm befrielse och tacksamhet.

    Jag tycker inte man ska beskriva abortlagstiftningen som en kompromiss mellan två parters rättigheter. Den dimensionen finns men man glömmer något fundamentalt om man stannar vid det. Människan blir faktiskt inte till utan samspel med omgivningen. Hon är i högsta grad en social varelse. Hon är hjälplös och beroende, extremt så till en början och blir sen gradvis alltmer oberoende. Frågan är om hon någonsin kan göra sig helt oberoende utan kostnader.

    Så vi måste välkomnas av någon. Vi ligger inte i en behållare från början utan i en annans kropp och beroendet skapar något att formulera kring denna andra människas välvilja. Kan våra liv verkligen avkrävas en annan människa från början? Det är en religiös uppfattning att kvinnor ska tillhandahålla liv på liv, ju fler desto bättre. Kvinnor blir då reducerade till behållare, om än oerhört betydelsefulla behållare för samhället, och tilldelas en uppsättning tillåtna känslor och preferenser att uttrycka, trots att vi är hela människor med allt vad det innebär.

    Vi vill alla vara välkomna och uppskattade och efterlängtade. Om det inte var så en gång… Om det inte var så enkelt utan fanns ambivalens… Om det rentav var tvärtom…

    Beskriver man abortlagstiftning som en kompromiss mellan individers intressen, som vilken gränskonflikt som helst, så tappar man fundamentet. Det handlar om vad vi kan tillåta utan att det blir ohanterligt. Att göra abort blir känslomässigt ganska enkelt, om det inte finns någon ambivalens, om det sker i början av graviditeten, och om det inte dramatiseras till att betyda mord utan mer liknar naturens gång som varje missfall då embryon spolas ut i toaletten vid en större mensblödning. Mycket vanligt!

    Sen ökar komplikationsgraden allteftersom och då finns vår gräns uppsatt som underlättande ram till det annars ohanterliga. I det genomreligiösa USA kan det finnas större svårigheter att erkänna sig vara gravid. Det kan leda till senare aborter. Kan man misstänka. Större dramatik precis som det är med ateism. Det fungerar inte att där deklarera enkelt och öppet att man är ateist.

    Vi har behov av en absolut definierad rätt. Ett datum. Men egentligen kan det förskjutas en aning. Och det har i högsta grad med våra känslor kring det att göra. Ibland kan man elda på vissa våldsamt i den saken.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Hur menar du att det inte är en kompromiss? Att vi inte vill döda människor som kan leva utanför kvinnans kropp är väl någon form av rättighet för det ofödda barnet/fostret?

  2. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

    Jag tycker att hela situationen med Wendy Davis var intressant. Det kallas för fillibuster, tydligen, och tidigare när det har varit män som har utfört det, har de kunnat ägna timmar åt att läsa upp telefonboken bara för att dra ut på tiden. Men när Davis tog upp en tidigare abortfråga, som var relevant till ämnet, började någon manlig senator genast bröla om att det var irrelevant till frågan hon skulle prata om. Eller att det tydligen var emot reglerna när någon kom med ett ryggstöd åt henne.

    Att de senare försökte rösta igenom förslaget trots att det bara var tjugo minuter kvar till midnatt, trots att Davis hade gjort exakt det hon skulle göra, tycker jag att republikanerna verkligen visade sina rätta ansikten.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Ja, filibuster är en rolig företeelse som politiker ibland ägnar sig åt. Jag som jobbar i den sfären har fått bevittna detta i form av meningslösa debatter och replikskiften i kammaren i syfte att förhala beslut. I USA är detta fenomen något mer frekvent och utstuderat 🙂

  3. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
    • Tove on 28 juni, 2013 at 02:35
    • Svara

    Den dimensionen finns, måste jag påpeka att jag skrev. Sen vill jag säga att det är viktigt att vara varsam med vilka ord man använder om abort. Det finns en val mellan ord som mörda eller avbryta en graviditet. Du väljer döda, men i ett särskilt sammanhang. Det finns en fin novell av Sig Dagerman som heter Att döda ett barn. Där tycker jag titeln är passande för att den beskriver fasan och skulden inför att ha kört över ett barn med bil. Huvudpersonen i novellen har en gestaltad känsla men det beskrivs som en olycka där han inte kan lastas.

    Om man pratar i termer av dödande vad gäller aborter så tycker jag och många med mig att man skuldbelägger kvinnorna. Man hoppar över de basala villkoren för liv och ger onödigt stora dimensioner åt en aspekt som kan plåga. Bör det plåga? Om vi istället tänker på alla de liv som aldrig kom till – hur många som preventivmedel stoppar, så får saken en annan vinkel. Och vidare: är abort verkligen att döda ett liv i den meningen som det är att döda ett fullgånget foster eller köra över ett barn med bil? Nej det finns flera avgörande olikheter.

    Tidsgränsen för när barn kan leva utanför livmodern har förskjutits med hjälp av teknologi även om skador kan uppkomma. Då blir gränserna värda en översyn. Samtidigt ska vi komma ihåg att runt hörnet väntar ännu mer avancerad teknologi. De konstgjorda livmödrarna kan mycket väl komma! Ska sådana då få innebära att abort blir omöjligt?

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Men snälla du, missförstår du mig med flit? När jag skrev att döda en människa menar jag att abortera foster i typ nionde månaden. Och ja, då måste man döda barnet.. I Sverige har vi kommit fram till att ett foster blir ett barn i v 24 och det tycker jag är en rimlig gräns idag. Jag vet att teknologin förbättras och det måste vi ta hänsyn till, men å andra sidan måste vi också väga in vad som är ett värdigt människoliv.

      Och jag pratar inte om dödande vad gäller aborter. Jag håller med dig om att det är dumt.

      Sedan känner jag lite att dina inlägg har en liten touch av ”mansplaining”. Jag vet mycket väl vad naturen kan göra och vad en abort innebär. Det känns också som du tror att jag är för en mer restriktiv abortlagstiftning. Rätta mig om jag har fel!

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.