Fredagsresan: Amalfikusten söder om Neapel

Amalfikusten

Amalfikusten. Oktober 2010.

Idag går fredagsresan till Amalfikusten eller Sorrento med omnejd, söder om Neapel i Italien. Jag var där 2010 med min svärfamilj och det var min svärmors sista resa. Hon valde att göra den till Italien och vi gjorde så mycket utflykter som hon orkade. En dag på Pomeji blev för mycket, men vi andra kunde ändå traska vidare.

Amalfikusten är inget udda resmål, som kanske Nida på Kuriska näset var (som jag skrev om förra veckan), men det är inte för inte som platsen är så känd. Det är verkligen oerhört vackert där. Sorrento är kanske i sig inte en fantastisk stad, men den duger och den ligger i centrum för mycket annat man vill se runtomkring; Capri, Positano, Amalfi, Ravelo och Pomeji.

Du tar dig till Sorrento med pendeltåg från Neapel. Vi flög till Rom och tog ett snabbtåg till Neapel. Pendeltåget tig strax under en timma, vill jag minnas. På vägen kan du stanna både för besök på Pomeji och för att bestiga vulkanen Vesuvius (just det var inte en så bra aktivitet för en cancersjuk 67-åring). Vi bodde i Sorrento och besökte Positano, Capri och Pomeji.

Amalfikusten i bilder

Hanna i Sorrento

Jag står nere i Sorrentos hamn. Det är enorma höjdskillnader i staden och efter att ha trasslat oss ner hit, fick vi ta bussen tillbaka.

Hanna i Sorrento

Sorrento är fin utsikt, mysiga gränder och så gröna parker. Här var en underbart mysig oas.

Hanna i Sorrento

Här ser jag mycket glad ut på ett café i en gränd. Det vackra Sorrento är ganska litet, men det finns ett myller av mysiga gator som denna.Positano

Positano är kanske den vackraste byn på hela Amalfikusten. Nu har inte jag varit  på så många fler ställen, men när jag läst reseberättelser som vittnar många om det. Detta vackra berg med hus är fantastiskt! Min svåger och svägerska bestämde sig för att gå ner för berget (vår buss stannade på toppen). Det tog nästan en timma. Vi andra tryckte in oss i en taxi.

Positano

Vi lyckades ta oss upp igen (minns inte hur, men jag gissar taxi igen). Här höll vi på att inte komma med bussen, definitivt inte att få sittplats. Men svärmor lyckades förmedla sin situation och hon fick sitta.

Capri

Capri är oerhört vackert, men trots att det var runt 1 oktober var det tjockt med folk. Istället för att köa till bergbanan valde jag och maken att ta en båttur runt ön. Det var mycket fint, men det gjorde att vi inte hann så mycket mer på en dag.

Capri

Extraturen in i Grotta Azzurra var inte helt nödvändig. Helt fantastiskt ljus, men när 20 gondolförare skulle sjunga O sole mio falskt samtidigt som jag låg i famnen på ett okänt par (det skulle vara en på ena sidan båten och tre på den andra) var det – för att göra jordens underdrift – inte romantiskt.

Hanna på Capri

Vi kom bara till Capri, inte till Anacapri som ligger en bussresa bort. Eller en ännu längre promenad. Här satte vi oss och vips dök svärföräldrarna upp och avrådde oss från att ta bussen. Det var hysteriskt med folk. Men här kunde man ju sitta och sedan tog jag och maken en promenad ner.

Pompeji och Vesuvius

En utflykt till Pomeji blev det också, något jag längtat efter i många år. En tågluff i Europa 1995 gick inte längre än till Rom och det hade jag grämt mig över länge.

Kultur på AmalfikustenPompeji

Pompeji är ju det mest fantastiska som finns i närheten av Amalfikusten. Missa absolut inte ett besök här! Jag älskade det här övergångsstället som har som funktion att man ska slippa kliva i alla skit som rann på gatorna vid den tiden.

Pompeji

Bordellen är ju det som besökarna tycker är mest spännande och det var ju lite kul med alla porriga bilderna på väggarna. Här var det mesta bakom plexiglas för att skydda.

My Brilliant Friend - L'amica geniale

Jag har inte läst så mycket italiensk litteratur, men Elena Ferrantes Neapelsvit har jag, liksom många andra läst. Just nu ser jag TV-serien som är minst lika fantastisk som böckerna. De är ju knappt utanför sina kvarter, men Lilas bröllopsresa går till Amalfi.

Silvia Avallones senaste bok på svenska, Där livet är fullkomligt, utspelar sig också i Neapel. Jag vet inte om det när några scener från längre söderut.

Valeria Parrellas Väntrum utspelar sig också i Neapel. Författaren är därifrån.

Den tyska nobelpristagaren Paul Heyse (1910) har skrivit en novell, L’Arrabiata, som utspelar sig på och omkring Capri.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.