Recension: Bengtsdotter, Lina; Francesca; 2018

FracescaDå har jag läst Lina Bengtsdotters uppföljare till succédebuten Annabelle. Francesca heter bok nummer två om kriminalkommissarie Lager från Gullspång i Skaraborg. Precis som Annabelle, handlar Francesca om ett ung flicka som försvunnit. Jag lyssnade på boken på Storytel, inläst av Mirja Turestedt.

Francesca Mild tillhör en rik familj som äger en fin gård utanför Gullspång. Hon bor där på somrarna och går på internatskolan Adamsberg några mil därifrån, under terminerna. Hon trivs inte alls. När hennes bästa vän dör, blir hon deprimerad och försöker ta sitt liv. Familjen tar henne till gården och gör allt för att hon ska släppa idéerna om att hennes vän blivit mördad. Journalisten Johan, som Charlie haft en kort förbindelse med, skriver om händelsen och när han och Charlies vägar korsas i Stockholm bestämer de sig för att åka tillbaka till Gullspång och försöka ta reda på vad som hände  för nästan 30 år sedan. Charlie åker tillbaka för att ta hand om sin vän som blivit lämnad, men slukas snart upp av fallet, som egentligen inte är hennes att rota i. Utredningen är nedlagd sedan länge.

I den här boken är det ett gammalt fall som Charlie Lager gräver i och det känns mer sannolikt än att det sker försvinnande av flickor en gång i halvåret i Gullspång. Charlie verkar också ha tagit tag i sitt liv och man anar att hon börjar bli kär i Johan. Hon dock lång väg kvar till en liv med bättre mående. Även i den här boken finns kopplingar till Charlies eget liv i fallet och hon blir indragen mer än hon kunnat ana. Det är fina beskrivningar av en ort där många tappat hoppet. Det känns verkligt, inte som exotifierat som jag sett i många andra böcker.

Jag tyckte faktiskt bättre om den här boken än Annabelle. Historien om en malplacerade internatskoleeleven och hennes extremt ytliga föräldrar var en mer gripande historia än den om Annabelle. Jag sträcklyssnade ut de på bara två dagar. Tyvärr kom den precis ut och jag kan inte förvänta mig någon fortsättning för om tidigast ett år, skulle jag tro. Jag är mycket glad över att ha hittat deckare som inte satsar på seriemord i första hand, utan trovärdiga försvinnanden i en annorlunda miljö.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går…

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.