Vi läste Min sons historia av Nadine Gordimer och den hade jag redan läst, så jag hängde bara med i diskussionerna. Många hade svårt för boken och avslutade den inte. Vi hade inte direkt livliga diskussioner.
Några saker som kom upp i diskussionerna:
* Det var en banal kärlekshistoria som lindades in av kampen mot apartheid. Vi som gillade boken höll inte riktigt med.
* Vackert beskrivet hur hon skildrar vardagen med apartheid som en självklar del.
* Underbart att hustrun tillslut fick upprättelse!
Jag inser att diskussionerna blir tunnare och tunnare.Vi var endast två som avslutade den här. Hoppas att det blir bättre när vi nu ger oss på Toni Morrison.
