Feministisk analys av Maktens offer

Jag har läst Christer Nylanders bok Maktens offer. Som jag skrivit tidigare så känner jag Christer och ni får läsa den här analysen med den vetskapen i bakhuvudet. (Och för er som läste det tidigare inlägget: Jag har fått det bekräftat av författaren att boken var till mig.)

Maktens offer utspelar sig i riksdagskorridorerna efter valet 2014. Sossarna har vunnit och ett nytt parti, Frihetspartiet, har blivit vågmästare och utgör tillsammans med Vänsterpartiet regeringsunderlag. Frihetspartiets Oscar Schiller är en känd religionsskeptiker och han jagas av en fanatisk präst som även har personliga skäl att hata honom. Leila Drakulic är vänsterpartist och lever ihop med en kvinna som slår henne. Både Schiller och Drakulic lider av kval från förr. Schillers barn har dött i en olycka och Drakulic har fruktansvärda minnen från kriget i Sarajevo. Deras vägar har korsats före de tog plats i riksdagen. Leila väntar Oscars barn. Oscar får mystiska paket med dockor i kistor och han undrar om det är prästerna som är efter honom. Dessutom jagas han av Ewa, Leilas svartsjuka flickvän.

I Maktens offer är ett viktigt tema våld mot kvinnor. Det nya Frihetspartiets främsta valfråga var hur många kvinnor faller offer för olika religioners syn på våld i nära relationer. Dessutom är Leila själv drabbad, men hon lever med en kvinna och känner att det är speciella omständigheter som gör att hon slår henne. Ungefär på samma sätt som många andra resonerar när de blir slagna av sina män. En av huvudpersonerna är man och en kvinna och jag tycker att Nylander porträtterar båda trovärdigt. Den enda karaktär som jag hade svårt att förstå var Ewa, Leilas våldsamma flickvän. Hennes hat och impulsiva beteende förklaras inte och hon känns en smula överdriven.

I övrigt tycker jag att det var en spännande deckare och en mycket bra deckardebut av Christer Nylander. Det var en bladvändare trots att både offer, gärningsmän och motiv var kända på förhand. Dock tycker jag att upplösningen kunde varit mer gastkramande och inte vara över så fort. Ewas historia känns också lite överflödig. Den hade kunnat vara mer passande om det inte hade avslöjats på förhand vem hon var, eftersom en hustrumisshandlande kvinna inte är en vanlig gärningsman i deckare. Den politiska biten tyckte jag var bra. Det var skönt att Nylander inte hade gjort hjältarna till folkpartister. Det var också skönt att huvudpersonerna framställs som sympatiska och med goda värderingar, trots partifärg. Det fanns inslag som kanske känns överdrivna även i den politiska biten, men ska man helt och hållet hålla sig till det som är strikt trovärdigt så blir det ingen story.

Slutligen vill jag bara säga att boken bör förses med en varningstext: Varning för barn som far illa!

Läs mer: Bra Böcker, Adlibris, Bokus

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.