Det blev aldrig någon kulturjakt skriven efter Londonresan i december. Men jag la upp lite bilder och skrev om vår vandring i Virginia Woolfs fotspår. Nu tänkte jag presentera resan som jag brukar göra, ur feministisk och kulturell synvinkel.
Resans kulturella del började på Waterstones – såklart. Jag letade mig fram till den viktigaste hyllan direkt.
Jag köpte tre intressanta böcker med mig därifrån. The book of Jezebel är en typ av feministiskt uppslagsverk. The Vagenda av Holly Baxter och Rhiannon Lucy Cosslett handlar om sexualiseringen av kvinnokroppen i media. Laura Bates Everyday sexism beskrivs som en Caitlin Moran fast lite mer akademisk. Jag har inte läst någon än tyvärr.
Jag och Ulrica promenerade runt i Soho och på Picadilly Street på fredagkvällen och på den senare hittade vi denna genuina gamla bokhandeln. Hatchard har varit i drift sedan 1797!
VI var på promenad längs Themsen på lördag förmiddag. Vi som i Camilla, Breakfast Bookclub och en massa andra bokbloggare. Här spelades tydligen låten Do the know it’s christmas in. Jag kallade den världens mest patetiska låt på Facebook och fick en del skit för det. Jag vidhåller att And there won’t be snow in Africa this Christmas time är en otroligt fånig textrad, med tanke på att många i så fall frusit ihjäl och snö kanske inte är det fattiga människor behöver. Men men, för er som älskade Gavin and Stacy och den patetiska låten, kommer här ett oförglömligt klipp:
Och här spelades delar av Beatles film Help in.
Vi har på vandring i Virginia Woolfs fotspår i Richmond i södra London och här är ett av husen som hon bott i. Resten av den promenaden kan du läsa om här.
På vår vandring fann vi en söt liten bokaffär som jag var inne och handlade i.
Jag jobbar ju ändå på Företagarna och då blir jag extra glad över initiativ som I love buy local. Jag handlade lokalt jag också. En bok om suffragetterna och Alan Bennetts The lady in the van, som jag recenserat här. Den sistnämnda var dessutom signerad!
På söndagen gav jag mig ut på egen hand och då åkte jag tillbaka till Soho. Jag och Ulrica hade ju missat att gå till Cecil Court, en liten liten gata men ett stort stort bok-Mecka! Men det var tydligen stängt på söndagar. Det mesta i alla fall. En second handbutik för mystiskt religiösa böcker var öppen samt en affär som sålde affischer i form av gamla tidskriftsomslag. Jag köpte en affisch av Vouge från 1926, så jag gick inte helt lottlös därifrån.
Arkitekturen är vacker på många håll i London och Victoria station tycker jag särskilt mycket om! När jag kommit hit är det dags att bege sig till Gatwick och ta planet hem.
2 kommentarer
Åh nu blev jag ännu mer pepp på att åka till London i maj. Ska se om jag och mitt resesällskap hinner med några independent-bokhandlar har aldrig varit i några. Brukar mest bli Waterstone’s och Foyles.
Författare
Om man inte är gravid och/eller sjukt trött så är det ju inte långt mellan Foyles och Cecil Court. Den låg väldigt nära tunnelbanan om jag minns det hela rätt (Leicester Square).