En söndagseftermiddag på Bergrummets leksaksmuseum

Museet ligger bredvid Östasiatiska museet på Skeppsholmen och är insprängt i berget (som namnet antyder). Vi skulle ha gått på Nationalmuseet, men där var det för mycket folk.

Helhetsintrycket var att detta nya museum är betydligt finare än Leksaksmuseet som låg i Spårvagnsmuseet. Det här här tydliga avdelningar och fina samling av gamla saker. Lokalerna var dessutom fantastiska. Det var en underbar känsla att gå omkring i berget. Jag slogs också av att även om leksaksaffärerna idag är uppdelade i rosa och blå avdelningar (iaf tills nyligen) så har mycket hänt. Leksakerna var otroligt stereotypa förr i tiden också; tennsoldater till pojkarna och dockor till flickorna. Vi får inte tro att allt går åt fel håll.

Museet har också en avdelning där det finns serier, seriefigurer och massa annat som hör serier till. Det var en fin del och rolig för både barn och vuxna, precis som resten av museet.

Bergrummets leksaksmuseum

Vi välkomnades fint med denna samling fantastiska leksaker. Pez-godiset, Bamse och Brio hör till min egen barndom.

Gammal dockteater på leksaksmuseet

Jag var oerhört fascinerad av dessa underbart vackra dockteatrar i papper. Jag hann inte se från vilken tidsperiod de var, men med tanke på dockorna klädsel så var det i alla fall tidigast runt förra sekelskiftet.

Dockskåp på leksaksmuseet

Jag älskar dockskåp! Tyvärr har TV-serien Sharp Objetcs förstört det lite på sista tiden (den som sett förstår), men det kommer jag väl över så småningom. Dockskåpen på Leksaksmuseet var av olika åldrar med ett hederligt Lundby på slutet. Det här var det pampigaste. Ovan från utsidan och nedan inuti. Jag blev lite nervös när Selma försökte hänge sig i balkongen. Det höll lyckligtvis.

Dockor på leksaksmuseet

Dockavdleningen var fin. Från de underbara tärnorna som backar pepparkakor till porslinsdockor och waldorfdockor. Min farmor hade en docka med porslinsansikte, men min kusin (pojke) gjorde sönder den i vredesmod när bara jag fick leka med de (pga flicka). Det var något av det konstigaste från min barndom. Min farmor var rätt så progressiv, även om min farfar inte var det. Vi fick exempelvis en kassett med Kåldolmar och kalsipper med Nationalteatern av henne i present en jul, så detta har för mig förblivit obegripligt fram till idag. Min farmor gick hastigt bort i hjärnhinneinflammation 1984 så varken jag eller någon annan har kunnat fråga henne.su

ABBA och Mad på leksaksmuseet

Mad har tydligen haft en ABBA-parodi. Den var inramad med ett discorum med Barbie-ABBA (ovan) i mitten. Runt om var det speglar och Hugo och jag var inne och fotade oss från alla håll. Lite roligt, men jag kunde inte släppa att jag som ett mega-ABBA-fan inte kom på var det var för låt som det spelades en slinga ur. Det kan ha varit Gimme, giimme, gimme men det var så dåligt musikaliskt så det var omöjligt att avgöra.

Olika seriehjältinnor på Leksaksmuseet

Jag fann två fundamentalt olika hjältinnor på serieavdelningen. Ovan ser du Wonder Woman som är en gammal seriefigur som har som superkraft att hon får folk att säga sanningen genom att slänga ett gyllene lasso på dem. Min dotter fick nyligen en Wonder Woman-dräkt att klä ut sig i. Nedan är Fröken Livrädd som mår så dåligt och hela tiden förminskar sig själv, men lyckas ta sig ur den värsta krisen.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.