Bokbloggare, recensenter och gratis böcker

BöckerHäromdagen skrev Linda enligt O en bloggpost om bokrecensenter vs bloggare. Hon skriver om att det är ett problem att flera tidningar lägger ner sina kultursidor och därmed också litteraturkritiken. Hon skriver också att bloggare inte kan ersätta dem, utan snarare komplettera dem. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag skriver bokrecensioner i Magasinet Neo och här på bloggen och det är inte samma arbetssätt och det är inte lika mycket att tänka på när man bara skriver för sin egen blogg (exempelvis är jag ju här inte beroende av ett exakt teckenantal). Men bloggare fyller en bra funktion i att ge vardagliga och personliga betraktelser av böcker samt sprida böcker från mindre förlag eller sådana som inte får plats på litteratursidorna i tidningarna.

Den diskussion som följde efter Lindas inlägg var bra på många sätt men några inlägg var häpnadsväckande. Bland annat så framförande synpunkten att man aldrig vet vilka ärenden en bloggare går. För att få komma med på glassiga mingel och få gratis bokpaket så måste man skriva positivt om böcker och då gör man det, enligt en person.

Det är inte konstigt att den bokbloggare skriver positivt om recensionsex. Oftast tackar vi inte ja till böcker vi inte tror att vi skulle gilla. Men att dels tro att vi inte är seriösa bloggare som vill värna om våra varumärken och dels tro att förlagen är så puckade att de bara vill ha nickdockor på sina event är så urbota dumt. Visst finns det bättre och sämre bokbloggar och vissa skriver kanske inte mer än baksidestexten och ett betyg, men den absoluta majoriteten skriver betydligt mer än så. Det var inte så att jag skapade den här bloggen i förrgår och dagen efter ringde de från bokmässan och undrade om jag ville vara bloggambassadör. Det går inte till så.

Så läste jag Sara Lövestam i Litteraturmagazinet. Hon säger om oss bokbloggare bland annat:

De citerar meningar och stycken som betytt något för dem, och det är olika meningar för varje person. De skriver att de grät eller skrattade. Texten som mina tankar, och bara mina, kretsat kring i månader, är ute och frotterar sig med andra människors erfarenheter, tankar och känslor. Det är det det går ut på.

Tack till läsarna. Det är ni som ger böckerna liv.

Tack Sara, för att du uppmärksammar oss och har förstått vårt syfte. Jag skriver för att sprida läsglädje och för att uppmärksamma människor på böcker som jag älskar. Jag vill också bredda folks läsning till att se utanför Norden, USA och Storbritannien och se att det även finns fantastisk litteratur från Lettland, Nigeria och Malaysia. Ibland får jag böcker. Har jag bett om det eller tackat ja så läser och och recenserar. Ibland köper jag böcker. Ibland går jag till bibblan. Ibland beställer jag fram böcker ur magasin på biblioteken. Ibland beställer jag på bokbörsen. Jag läser nästan 150 böcker per år och det är oerhört blandat mellan gammalt och nytt.

Jag hoppas och tror att de flesta som läser min och andras bokbloggar har vett att förstå när det är någon som brinner för det den skriver eller när det är mer oseriöst. Jag är ganska övertygad att oseriösa bloggar knappast får så mycket läsare. Och inte heller så mycket inbjudningar till glassiga mingel.

Min önskan är att fler inser att bokbloggarna fyller in viktig funktion när det kommer till litteraturkritik och inse att det finns många seriösa, kompetenta och mycket bra bokbloggare som skriver läsvärt om böcker.

10 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Bra skrivet! Jag har inte fått några som helst inbjudningar till glassiga mingel… På tisdag sågar jag rejält ett recensionsexemplar! Jag är nog ärlig men försöker att inte vara elak, kanske det ibland uppfattas som flummiga åsikter. Sara Lövenstams inlägg värmde ändå en bokbloggares hjärta.

      • Hanna8 februari, 2015 kl. 07:46
        Författare
      • Svara

      Jag har också sågat recex och ibland måste man ju våga tänka utanför boxen och tacka ja till något utanför comfort zonen. Och det är ju inte alltid det är bra. I Stockholm har jag fått en del inbjudningar (typ releaspartyn och vipbiljetter till arrangemang), men det hör ändå till ovanligheterna.

  2. Några glassiga mingel har jag aldrig varit på, jag bor ju inte i Stockholm och några rec ex har blivit sågade även av mig. Nej, det är ju inte därför (glassiga mingel och gratis böcker) man har en bokblogg.

      • Hanna9 februari, 2015 kl. 08:41
        Författare
      • Svara

      Var inte minglet på bokmässan glassigt? 🙂 Men förlagsmingel är tämligen sällsynta så skulle man börja bokblogga bara för det så är man nog lite vrickad. För mycket jobb för lite utdelning skulle man ju kunna sammanfatta det.

      1. Nej, det var mer som att träffa gamla vänner. Och det är en komplimang. Glassigt är inte något jag trivs med 🙂

          • Hanna9 februari, 2015 kl. 05:06
            Författare
          • Svara

          Det är ju det som är drivkraften, inte någon form av glassighet 🙂

  3. Hahaha, det är så underbart. Jag fattar inte att folk fortfarande tror så här. Att det finns personer som verkligen tror bokbloggare om att vara ”köpta” på samma sätt som att det är en garanti att journalister på tidningar är helt opartiska?

      • Hanna9 februari, 2015 kl. 05:11
        Författare
      • Svara

      Visst är det underhållande? Och mycket intressant att journalister aldrig skriver för någon annan medan vi bokbloggare vill ha gratis böcker, Ger några förlag ens ut böcker till helt nystartade bloggar? Det krävs ju att man arbetar upp något innan de vill ge.

  4. Jag blir liksom mest trött på det avundsjuka och ”vi och dom”-tänket. Ju fler som skriver om böcker desto bättre, eller? Jag tror de som skriver på nätet, oavsett vilka de är, har mycket större möjlighet att få unga att läsa mer, än de som skriver i tidningar. Olika målgrupper, olika syfte men vi gör gemensamt en insats för läsandet.
    Och så alla dessa fördomar. Inte driver jag bokblogg för att få en ”massa” gratisböcker. Dessutom kräver ju recensionsexemplar en arbetsinsats för mig om jag ska ta det seriöst. Jag bloggar för att jag älskar böcker, och om jag ska vara krass så får jag av en del recensioner i tidningar känslan av att man inte älskar böcker, och då kan ju inte en vanlig läsare känna igen sig. Med bloggar kan man ju också välja att kika på vad en deckarälskare tycker om deckare istället för att läsa en recension av någon som hatar alla deckare.
    Finns hur mycket som helst att säga, men nu stoppar jag här 😉
    Jag tyckte Saras artikel var helt fantastisk, det är ju precis det där man vill åt som bloggare!

      • Hanna9 februari, 2015 kl. 09:51
        Författare
      • Svara

      Det är faktiskt jättekonstigt. Men visst är det så att bokbloggar håller olika kvalitet, något annat kan man ju inte påstå. I alla fall de stora förlagen har en viss urskiljning när de ger recensionsex till bloggare och för att man ska få så krävs en arbetsinsats, dels innan men också efter att man fått boken. Att förlagen skulle kasta ut böcker över oss är en otroligt överdriven syn. Sedna tycker jag att det kan vara oerhört stressande att tacka ja till för många och sedan inse att jag inte orkar läsa allt. Då får jag göra det ändå och det är inte alltid så kul. Nu är jag mer sparsam och tackar bara ja till det som verkligen intresserar mig.

      Håller också med om att bloggare fyller en annan funktion. Vi är närmare läsaren och vi har olika inriktningar. Dessutom kan man lära känna olika bloggare och vet vems tips man ska lita mer på, för att just den ligger närmare en själv i smaken.

  1. […] pågår igen en diskussion om bokbloggare och riktiga bokrecensenter. Se till exempel hos Feministbiblioteket, Enligt O och Annika Koldenius. Och passa på att delta i debatten medan det finns kritiker, säger […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.