Wilma Rudolph är en legendarisk friidrottare som dessutom varit engagerad för svarta och kvinnors rättigheter i USA. Inatt avslutades OS i Rio och jag har svårt att hitta ett bättre slut på mina olympiska kvinnor än just Wilma Rudolph.
Hon föddes 1940 i Tennessee som det 20:e syskonet. Hon skulle senare få två syskon till. När hon var barn fick hon polio och det innebar många sjukhusvistelser. I tonåren kunde hon åter gå obehindrat och då bestämde hon sig för att satsa på idrott. (Källa Wikipedia)
Hon började med basket, men brev upptäckt och började med friidrott. Hon deltog 1956 i Melbourne i USA:s stafettlag 4×100 meter som vann brons. 1960 var hon på toppen av sin karriär och fick guld på både 100 och 200 meter. USA vann då också guld på 4×100 meter.
Hon fick fyra barn, vara det första mellan olympiska spelen i Melbourne 1956 och Rom 1960. Hon var då inte gift och hennes syster ville adoptera barnet. Hon valde att behålla det, men det dröjde innan hon gifte sig med fadern. Anledningen var att hon inte ville bli hemmafru. Hon valde att studera och träna istället. Men efter gulden i Rom 1960 gifte hon sig och de fick tre barn till. Hon la av med idrotten redan som tjugotvååring.
Det hade onekligen varit intressant att se hur mycket mer hon hade vunnit om hon inte lagt av så tidigt. Men vi måste förstå att tiderna var annorlunda då. Det gick inte att leva på sin sport även om man vunnit OS-guld och Rudolph kom från mycket fattiga förhållanden. Det förväntades också av kvinnor att de skulle vara hemma och ”göra sin plikt”. Så trots att karriären var kort var det hon uppnådde mycket stort, på flera sätt.
Wilma Rudolph dog av en hjärntumör 1994, 54 år gammal.
1 kommentar
Wilma Rudolfs kamp i och utanför friidrottsbanan är helt enastående. Tala om the grit! Visade hennes historia för alla nya sjuor som skulle börja högstadiet, där jag var rektor.