Berättelsen om Storskrot och Lillskrot är det enda som gäller

OrättvistHan vägrar alla andra böcker. Bara Orättvist!av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund funkar när jag ska natta sonen. Alla andra böcker ratas med skrik och irriterande gnyenden.  Ikväll läste jag den sju gånger. Snart kan jag den utantill. Sista gången jag läste den hade jag försökt med en annan bok först. Det hade gått ganska bra, men sedan kom irritationen. Jag tog Orättvist! och läste två rader och sonen var lugn och trygg igen.

Det började med att han älskade den för att Storskrot hade en likadan hund som honom (det är inte helt omöjligt att det är den hunden som har varit förebild), men nu undrar jag om han inte tycker om flytet i språket och orden han känner så väl igen.

Boken handlar om problematiken att få syskon. Min son är bara ett och ett halvt år och har inte själv något syskon, men vem vet, det kanske han får i framtiden och då ska jag påminna honom om boken och hur han älskade den när han var riktigt liten!

Orättvist! är utgiven på Olika förlag, ett förslag som satsar på jämställda böcker och som tar upp sådant som många andra barnböcker inte gör. Det som aldrig sägs i Orättvist!, men som man kan förstå om man är uppmärksam, är att barnen är adopterade. Dessutom sägs det inte vilket kön de har. Detta utan att använda hen, som provocerar så många. De har det könet som barnen själva tror och känner.

Hugo med bok

Hugo sover till och med med boken i sägen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.