Alex Schulman påstår att jag har skadat mitt barn

Idag satte jag mitt morgonte i vrångstrupen. Jag läste detta inlägg av Alex Schulman. Han menar att vi skadar våra barn för att vi sätter dem på förskolan när de är ett år. Som underlag för denna tes har han sin egen dotter dom nu är 11 månader och som han anser inte är mogen för dagis. Som om denna idioti inte vore nog så skyller Alex Schulman på staten. Skattebetalarna ska betala hans föräldraledighet fram till barnets är två år.

Det finns två galenskaper i den här krönikan. Den första är att använda sig av så kallad anekdotisk bevisföring. Min dotter kan inte börja dagis nu, så då kan inte din det heller. Detta används ofta när det kommer till just barn. Amningsfascister menar att den närhet de fick till sina barn inte går att få vid flaskmatning, även om de aldrig testat det. De som anser att man inte får använda några metoder för att få barnen att somna har märkt att när deras barn gråter så behöver de något. Detta gäller således för alla barn. Ni hör, det är rent vansinne. Alla barn är olika, ska det vara så svårt att förstå?

Det andra knäppa i Schulmans krönika är att vi bör ha betald föräldraledighet i två år. Människor med välbetalda jobb, såsom Schulman, har inte råd att vara hemma i två år med sitt barn, alltså måste staten gå in och lägga det som behövs. Vi har en oerhört generös föräldraförsäkring i vårt land och den är så flexibel att den går att tänja så att det går att vara hemma ganska mycket längre än det ett och ett halvt år man redan får. Dessutom är det många som anser att deras barn är mogna för dagis långt innan de fyllt två och dessa föräldrar, såsom jag själv, kan då dra nytta av extra semester i sju år. Denna semester skulle radikalt utöka om föräldraförsäkringen förlängdes. Skönt, men knappast något jag tycker att skattbetalarna ska stå för.

Mitt barn har nu gått på förskolan i ett år och han är två. Han är långt ifrån förstörd. Han älskar sina vänner och de aktiviteter som erbjuds på förskolan, men han tycker också såklart om att vara med sin familj. Därför hänger vi med honom så mycket vi kan på vår lediga tid och det är klart att jag alltid har något slags dåligt samvete för att jag är med honom för lite, men jag är i stort helt övertygad om att han har det bra. Den som träffar honom och hör hans skratt och ser den glada glimten i hans ögon, tror jag håller med.

UPPDATERAT

Jag har stängt av kommentarerna. Det blev för obehagligt och jag behöver faktiskt inte få höra att jag är en äcklig och egoistisk mamma som ständigt skyller ifrån mig. Detta är min blogg och här bestämmer jag. Så det så.

5 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

    • Visselpaj8 september, 2013 kl. 09:55

    Ja, det här med anekdotisk bevisföring får mig ofta att sucka uppgivet. ”Det funkade för mig/mitt barn/min partner att göra såhär, alltså måste det vara precis såhär för alla andra!” Eh NEJ. Vidga perspektiven litegranna va…

      • Hanna8 september, 2013 kl. 12:21
        Författare

      Jag kan inte fatta varför folk går in i den fällan gång på gång. Vi är experter på våra egna barn, inte på andras!

  1. Ja jisses vad glad jag är att barnen är äldre så man kan ge sig in i debatten med andra ögon. För det sorgliga är att det var samma när de var små (de är nu 11 och 13). Bägge började på förskolan när de var ca ett år, och vi (i synnerhet jag som mamma faktiskt) fick stå ut en hel del smälek över det. Det var rätt jobbigt. Men som du säger, hur de är förstörda av det kan jag ju inte se. När Alex barn börjar skolan, ja då ska vi se vad han tycker om det. Förskolan är rena paradiset jämfört med skolan…
    Det bästa argumentet vi hade var också anekdotiskt. Min svärmor var ensamstående så min man började på förskola när han var yngre än ett år. ”Och hur tycker du han är förstörd pga det?” var det liksom ingen som ville svara på 😉
    Våra barn var dessutom ofta kvar sist, till kl 16-17 på eftermiddagarna, och det var ju rena barnplågeriet enligt vissa.

      • Hanna8 september, 2013 kl. 12:36
        Författare

      Vissa kan inte låta bli att klanka ner och skuldbelägga andra föräldrar. Är det inte det ena så är det det andra. Jag tänkte faktiskt avsluta mitt inlägg med att jag minsann tar långa semestrar för barnets skull samt hämtar honom fyra varje dag, men så kom jag på mig själv att inte vara ett dugg bättre. Jag är övertygad om att föräldrar gör det som är bäst för sina barn efter sina förutsättningar.

  2. Intressant! Självklart var jag tvungen att skriva min mening om det hela. kommentaren blev liiite för lång, så jag skriv ett eget inlägg istället 😉

  1. […] blogg Feministbiblioteket pågår just nu en het diskussion kring förskolan för de allra minsta. Hanna tyckte till om Alex Schulmans senaste krönika där hon anser sig bli beskylld för att skada sitt barn. Som […]

Kommentarer har inaktiverats.