För mig har hemmagymmet varit helt avgörande för min träning. Här med fler gummiband och annat som behövs vid rehab. Det finns även en crosstrainer. April 2024.

Så kommer här ett inlägg om träning. Alla är olika, jag vill bara säga det innan jag berättar min historia. Det som funkar för mig, kanske absolut inte funkar för dig. Jag vill ge dig inspiration att försöka hitta vad som funkar för dig, inte att kopiera vad jag gör. Med det sagt, har det nu gått tre månader av årets träningsutmaning Hanna365 (det är 366 dagar i år, men det hade inte blivit en lika klatschig hashtag).

I år ska jag träna varje dag. Jag ska självklart inte springa en halvmara om dagen eller köra ett bodypump-pass varje lunchrast. Det hade inte varit en hållbar utmaning. En kvart om dagen är mitt minimum, så länge som jag tränar längre pass emellanåt. Minsta möjliga ansträngning är en kvarts strechprogram eller en Pokemonpromenad på en timma. Jag tänkte göra någon utmaning för semestern också där 7000-10000 steg över daglig vardagsdmotion kan räknas. Har inte helt landat där än.

För mig är det viktigt att vardagsmotion inte räknas. Eftersom jag brukar gå från Slussen till mitt jobb i Gamla stan utan att ta tunnelbana (det är verkligen ingen stor skillnad) räknas inte det som en extra promenad. Jag kan alltså inte räkna in promenad till bussen i en träningspromenad. Min kvart om dagen ska vara extra och av naturliga skäl har det handlat om rehab. För den som helt missat det lider jag av artros sedan länge och lyckades med konststycket att åka på en axelfraktur i en slalombacke i januari. Jag går hos en sjukgymnast för det sistnämnda.

Hanna365 höll på att stupa redan första veckan. Nyårsdagen är inte den bästa dagen att börja på, men eftersom vi skulle till Kungsberget den 2:a januari tänkte jag att jag kör, jag kommer ju att få några dagar ”gratis” eftersom jag kommer att åka slalom. Såhär blev starten:

Dag 1: En kvart atrosrehab hemma.
Dag 2: Slalom i Kungsberget.
Dag 3: Druttar på ändan i första slalomåket. Försöker mig på någras åk till.
Dag 4: Några slalomåk.
Dag 5: Några slalomåk.
Dag 6: And now what? Kör en kvart bara för att. Får skadan konstaterad på närakuten.
Dag 7: Ok, jag kommer ändå att behöva sjukgymnast, så lika bra att fortsätta, men är det någon mening?

Jag fortsatte trots att det kändes väldigt hopplöst där i början. Dag 19 stod jag för första gången på crosstrainern i en kvart. Dag 25 körde jag 30 min crosstrainer. Efter det har jag börjat så smått styrketräna med min sjukgymnastik som bas. Såhär i april har jag kommit riktigt långt. Biceps har exempelvis gått från 1 kg till 5 kg och där jag borde öka till sju-åtta.

En sak som har varit bra för mig är att bygga upp mitt hemmagym. Jag har köpt hem det sjukgymnasten rekommenderat. Såklart är hon inte köpt av Casall eller så, hon rekommenderar vattenflaskor som vikter och ev något gummiband, men jag har själv köpt det jag tycker passar. Det har blivit två- och femkilosvikter, för att kunna stegra vissa övningar och så lättare gummiband för att ha för olika ändamål. Vissa måste gå iväg för att verkligen träna, jag mår bäst av att kunna göra det hemma. Men mest avgörande för hela den här utmaningen har nog ändå varit min sjukgymnast Debbie. Jag har henne att tacka för mycket.

Jag gjorde en inspirerande tavla till mitt hemmagym; ett fotocollage av familjen som tränar på ett eller annat sätt. Det var så roligt att jag har gjort en till, färdig att beställa.

Jag har en gång hoppat upp från sängen för att stretcha i en kvart och jag har flera gånger stått och gjort rehabövningar framför TV:n med en drink i handen. Meningen är att det ska sitta att det ska göras varje dag, oavsett vad. Vi får väl se hur jag gör om jag åker på någon jobbig sjukdom, men kan det verkligen bli så mycket värre än en axelfraktur?

Mitt mål nya mål är att bli återställd i axeln och mitt gamla var att sluta flåsa i vardagen och bli bättre i knäna. Jag flåsar mindre nu, men kan fortfarande bli onaturligt trött av exempelvis dammsugning eller vår sega gata hem från bussen. Jag har fortfarande ont i axeln med tillhörande arm när jag sover, men det gör inte ont på en massa andra ställen som ryggen och så. Framsteg med andra ord!